Här sitter jag med blandade känslor. Kom just från arbetet. Har varit den mest provocerande dag i min arbetskarrier idag. Hade bedömningsmöte på finska med en duktig studerande. Blod svett och nästan tårar framkom en halv timme före läraren skulle anlända. Nervös som fan!! Men sist och slutligen gick det helt okej, men har aldrig varit lika nervös för något som idag. Men efteråt fick vi kaka och kunde pusta ut. Tack till dej för vinflaskan och kortet, sådant värmer nog hjärtat extra mycket!! :) Har iallafall haft en bra arbetsdag.
Igår var det kunnon hoitaja skolning och företagarskolning på kvällen så lång dag på skolbänken blev det.
Men det som jag varit mest nervös nu här inom de närmaste dagarna har varit för min syster. Det går ej att beskriva.... Att veta att hon ligger på OP bordet och jag har egentligen ingen aning vad som händer med henne eller vad de gör med henne. Det svider och bränner inombords och jag skänker min högsta önskan att allt går bra. Mami har ringt dit flere gånger idag och ingen vet någonting om henne, känns så kusligt att jag bara sku vilja ta första flyget dit och få se henne. Vill bara att allt har gått bra och att hon återhämtar sig snabbt, att vi kan ha roligt igen och få leva som förut. Har verkligen varit en nervpress dag för mitt inre. Men nu har jag ändå bestämt att åka dit idag och bara vänta på samtalet att hon kommit från upp vaket till rummet och jag får storma in och se henne där och få känna att det är samma tvilling som före hon var under kniven. Otroligt dedär med tvillingband egentligen. Men denna gång tror jag att det har varit jag som varit mer nervös inför denna OP som min syster, min syster vill ju få detta understökat så fort som möjligt. Jag önskar för allt i världen att detta nu gått bra och jag få se min kära syster idag<3
Timmarna, dagarna, ja till och med veckorna bara rusar fram, hemma har jag inte hunnit vara på riktigt länge känns det som. Men jag Älskar att ha mycket omkring mig och få vara med om massor. Här i veckan var jag ledig från mitt arbete och fick köra lastbil, ingen kan tro hur roligt det var, alla glädje hormoner vakna riktigt till i hela min kropp och jag bara fick koncentrera mig fullt ut att styra den tunga bilen mot Nådendal med min käraste sambo brevid som stort stöd. Nejdå det var han som gjorde själva lyftande men jag var med som hjälpreda och fick köra bilen, häääärligt!!!
Igen en vecka mot midsommaren. Hoppas innerligen att jag och mitt <3 får fira midsommaren tillsammans som friska människor och få göra något riktigt roligt och vara lediga tillsammans, det sku betyda så mycket för mig. För under de senaste året har alla de stora högtiderna bara farit förbi oss som sjuklingar turvis och det börjar kännas som vi aldrig blir friska... Men som jag väntar på midsommaren som nog är årets största högtid tillsammans!! :) Julen for, då låg jag i feber, påsken for, då låg gubben i feber jaa och andra lite större helger har det varit allt möjligt. Men som sagt "time well tell".
Har brått att få alla båtar färdiga till midsommar, skall det ska tvättas, vaxas och poleras och målas innan båtarna kan sättas i sjön, men detta tycker jag om att göra. Det är lite variation att få göra något helt annat då man dagligen är i människokontakt och vårdar människor.
Men nu ska jag börja avrunda och byta kläder och åka iväg in till Åbo och bara vänta och vänta att de ringer från avdelningen och säger att min syster är där och jag är välkommen dit och hälsa på henne,<3
Kraam
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar