Sexstonde Juni Tvåtusenfemton

Jonna mitt i livet tänkte skriva ner några rader ur sitt liv. 

Sitter här i Ölmos cirka 750m från stranden och ser träden blåsa där ute. Kom just hem från en dag där det hänt mycket. Då jag stängde ytterdörren imorse var jag påväg till Åbo till skolan för att äntligen slutföra det första året som sjukskötarstuderande. Var ovanligt trött för att se några veckor tillbaka där jag har haft i stort sett 5-6h nätter och endå varit pigg om mornarna. Imorse var jag trött. Tog mej en take away från neste för att orka köra till Åbo. Skrev tent i ett antal timmar som slutade i skrivkramp i handen. Sen hade jag kvalitetstid med syster så vi gjorde några ärenden i skanssi förren vi åkte hem. Trevlig personal på specksavers by the way... Klämde in nya kontaktlinser i ögonen igår kväll och imorse var den ena spårlöst försvunnen? Berätta det endast i förbi farten åt försäljaren då jag gjorde en ny beställning och så fick jag över 20% rabatt + ett par extra linser på köpet :) Efter den resan åkte jag direkt och träna, vilket var otroligt skönt efteråt. Sen lite matdax på neste och direkt upp till Kimito pånytt för att träffa arbetskollegorna hos en kollega. Mums vad god tårta vi fick! En riktigt nice kväll har det blivit. 

Vad har hänt under de senare veckorna då?

Jo fyrklövern har gjort en resa till grannlandet och firat tvillingarnas födelsedag. En mycket lyckad sådan! Mycket spännande med olika äventyr! Vi har kämpat i skolan och slutfört det sista för vårterminen. Och jag har börjat jobba heltid igen... Det är min 5:e sommar i hemvården nu. Mycket har ändrat på de 5 år jag varit med. Både positivt och negativt :) Jo jag har skaffat mig ett nytt åk också en lite mindre skåp bil och den är jag nöjd med men nu vill jag dessutom ha en bmw! Sommaren har inte börjat ännu... Ingen värme men lite sol har jag njutit av på min systers terrass. Där är det åtminstone söder även fast det blåser många m/s!

Min liv har framskridit som vilken annans 23årings som helst. Dagarna är längre har betytt mera energi för min del. Var hos värlens bästa kirurg i mitten på maj månad och fick grönt ljus för att lämna TYKS nu och allt härefter sköts i den privata sektorn. Vilken lyx kan jag då säga, får dessutom ha samma kirug som jag har haft från dag 1! Operation blir på mina egna villkor och även den sker på dena privata sidan. Jag är ännu inte helt berädd att lägga mig under kniven men det måste jag inte vara ännu för det är ingen panik med operationen. 

Jo något nytt och som jag väntar på : Jag och min fysioterapeut ska börja boxas!! De ni :)

Något som jag plågats med det senaste halvåret är min sköldkörtel. Det har varit upp och ner vändningar fram och tillbaka och jag har så många ggr tänkt söka mig privat för att få ordning på det. Men ändå lämnar man sig själv till sist och glömmer bort att kroppen tar stryk i längden med att gå med en släpande sköldkörtel. Tidigare under vinter drabbades jag av en ordentlig förkylning som senare visade sig ha lagt sig på min sköldkörtel? Blodvärden pekade hit och dit och det blev ett och annat läkarbesök förren jag fick reda på att det var min sköldkörtel som hade fått stryk. Nu måste jag vänta till augusti för att få reda på något mera eftersom min läkare säger att sköldkörteln är en körtel som är långsam vilket jag fullt tror på eftersom jag själv studerar till sjukskötare. Det jag är mera besviken på är att jag inte fått någon direkt hjälp för mina problem. Vikten har rasat och jag får kämpa för att ens få upp 500g... Doktorn däremot tycker inte det är något problem men eftersom jag känner min kropp så tycker jag det inte står rätt till eftersom jag har fått sätta bort från mitt klädskåp minst 20par byxor och dessutom är nästan Alla mina sommarkläder opassliga nu mera... Jag har helt tappat formen... Men jag får vel lyckligt vänta nu då tills augusti och se vad provsvaren säger. Om jag inte förståss börjar må jätte dåligt här nu i sommar så söker jag mig till den privata sidan igen... Detta känns verkligen sorgligt eftersom jag själv jobbat åt denna kommun och sku av mitt hjärta vilja rekomendera sjukvården vi har här men en läkare är också bara en människa! 

Tar du vara på livet?

Om det intresserar någon... 

När jag nu sätter mej ner för att skriva ner vad som pågår inne bakom öronen kan jag dra en slutsats och uttrycka mej åt er andra : Ta vara på livet.

Det finns många ordspråk och citat vi läser genom livet, alla har budskap. Budskap som är viktiga att förstå och gå efter. Vi har bara ett liv, vad som helst kan hända vem som helst av oss. Ingen vet vad som står skriver i framtiden. Ingen vet vad som hända skall. Att njuta gör vi alla på vårt eget sätt. Ibland kan man stanna upp och fundera vad det betyder att njuta av livet? Det behöver inte vara mer invecklat än att få sätta sig i soffan efter att en arbetsvecka har passerat, med den som betyder mest för en själv och bara får koppla av och låta alla "måsten" försvinna där och då. 

"lilla Jonna i den stora världen"

Vi måste genom livet lära oss att hantera våra känslor, vi måste prestera och visa resultat. Men vi måste även få släppa löst och kunna andas. 

Stanna upp och tänk någon gång på; Hur vacker solen är, titta på stjärnorna, se vågorna komma in mot land. Naturen har en fin begåvning som lätt kan glömmas i vår allas stressvärld. Stressvärldens som är uppbyggd att vi ska prestera, vara duktiga, alltid vara tillgängliga osv. osv... 

Solnedgången i Ölmos

Det är först då något händer i ens liv som man eventuellt stannar upp ett tag och funderar vad man egentligen håller på med? Om man är "nära döden" situation som jag var hösten 2013, stannade jag definitivt upp och tog mej en ordentlig funderare. 

Efter det har mycket av det onda i världen påverkat mej en hel del. Varför slösar vi med tiden för många små onödiga saker. Varför blir man så lätt irriterad på en annan människa och varför strävar man alltid efter mera än det vad man har? Det finns drömmar om pengar, mera pengar och ännu mera pengar. Men till vad? Jo, håller med att det vore lyx med extra pengar, man kunde ju förverkliga sina drömmar...

Men inte till vilket pris som helst. Dagen jag fick veta att jag överlever mina skador visste jag att livet är mera värt än allt annat. Min käraste mamma, Han<3, mina syskon och alla mina vänner och närmaste. Det är de som betyder något. 

"I världen är du någon.. Men för någon är du hela världen" Det ordspråket gillar jag.

Att ha det största huset, ett perfekt hem som alltid är städat, lyx båt, sommarstuga, dyraste bilen, märkes kläder... Ibland kan jag bara inte förstå varför allt detta är viktigare för många på jorden än att njuta istället av att ha varandra... Det har faktiskt min kära mamma lärt mig :)

Det jag brinner för.... 

Jag hade varit arbetskompis samt kompis med min M i cirka 5 år före vi började bo ihop. Mitt buskap här är att vänskap är något av en viktig del både i ett förhållande samt i övrigt. Vi kunde skratta ihop, arbeta, kompromissa och gå på olika evenemang. Vi kunde framför allt lita på varandra. Vi hade startat ett band imellan oss redan före vi började dela vardag. Man kunde fundera ett tag på hur det fungerade att bo ihop med en som hade blivit ens bästa kompis. Men jo det fungerade utmärkt. Vi kände till varandras styrkor och svagheter, vi visste vem den andre var helt enkelt. 

Just som livet kändes perfekt händer min olycka... Vilket vände upp och ner på hela min familjs/vänners vardag. Men efter en lång kamp tillbaka och av stort stöd från Han, min familj och mina vänner var vi tillbaka i vårt hus. Vi sålde bilen, vi började småningom se på ett annat ställe att bo på, Han började arbeta med båtar igen, jag och min syster började att studera till sjukskötare i Åbo.. Jaa mycket hände året jag var återställd. Men framför allt hände det något mellan oss. Han och jag kom på något sätt mer närmare varandra, tog mera vaara på livets goda stunder, kämpade tillsammans genom de svåra tiderna. Var varandras stötte pelare. Vi lärde oss även att Aldrig ta den andre förgivet. Hålla kärleken vid liv. 

<3

// Jonna 14.3-2015